Stjärtslöjd.

Hujeda mig så kallt det är! Grymt fint, men kallt. Igår tog vi en vända på stan och trots mitt nya lager med underhudsfett (ja, jag vägde mig första gången sedan jag flyttat till LA och har gått upp 9 kilo!) så frös jag som ett litet spädbarn på Antarktis. Men jag är glad att det är riktig vinter nu när man väl är hemma över jul, än att det är sånt Tjernobylväder som det har varit dom senaste åren.

Vi körde även en spelkväll igår och provade ett spel som vi fick i julklapp; Qube. Ett lustigt spel om dialekter, slang och det svenska språket rent allmänt. Det var under en av frågorna som jag och Mr Bagarothi kom på ordet stjärtslöjd, vilket kommer bli en av 00-talets stora snackisar.

Nu borde jetlagen vara någorlunda fixad också. Jag och frugan har haft det väldigt svårt hittills. Vi har en riktig dipp på eftermiddag/tidig kväll och råkar alltid somna ett tag, sen somnar vi sent på natten och vaknar runt 5-6 på morgonen. En riktigt ond cirkel. Men inatt sov vi en hel natt för en gångs skull, vilket borde vara något positivt.

Nu blir det en lunch med grabbarna på anrika Tennstopet, Gävles stolthet.

Yo.

J.

Uppdatering från midvinterköldens sköte.

Nu har det vart riktigt dåligt på bloggfronten, men har haft fullt upp med att häva i mig rödbetssallad, träffat familj och vänner och med att bara insupa den svenska julandan. Senast ni hörde från mig var väl på julafton, och sedan dess har det ju hänt en del, som att vi klarade oss hem till Sverige tillslut. Flyget från Philadelphia till Frankfurt var försenat så vi missade vårt flyg till Sverige till en början, men med en otrolig röta så var det något sorts fel på planet (om man nu kan kalla det tur) så det fick stå inne ett tag, och då fick vi åka med ändå.

Sedan vi kom hem har vi bara vältrat oss i julmat, umgänge, jetlag (sover tre timmar per natt ungefär), filmtittande och livsnjutning. Grymt trevligt. Nu är vårt hjärteprojekt att försöka skälla ut US Airways så pass mycket att dom ger oss en senare flygbiljett hem till staterna, då vi missat 4 dagars Sverigetid p.ga deras knasigheter.

Här har ni lite bilder att frossa i, från allt ifrån Big Bear-vistelsen till mellandagsmyset hemma i Svedala:

Snö och bitande kyla ett stenkast från Hollywood.

Klassiskt glögghäng med fru, päron och urmoder.

Julbord LA-style med Slarvid och Adam.

Posing i Big Bear.

Snökedjor???

God fortsättning!

J.

Sunes Jul.

Sitter här och kollar på Sunes Jul på Youtube medan hustrun ligger/sitter och sover på stolen bredvid. Alltså utan tvekan - Sunes Jul är lätt den bästa julkalendern som någonsin har gjorts! Den är lika rolig än idag och man behöver inte ens vara barn för att uppskatta den. Dom flesta av skämten är vuxenskämt ändå. Pappa Rudolf är ju stjärnan i programmet (folk stirrar på mig för att jag sitter och skrattar högt för mig själv åt honom), men Håkan är också bra.

Märkte en rolig sak också - i avsnitt nr 15, när dom åker pulka, så har dom rippat rätt av från Ett Päron Till Farsa Firar Jul (vilken också råkar vara en av mina bästa filmer). Rudolf flyger iväg på pulkan i alldeles för hög fart och försvinner, sen när han stannar så har han bränt hål pulkan, vilket är exakt som Chevy Chase gör, fast han åker tefat.

Nu kör vi ett till avsnitt!

J.

En tidig julklapp.

Fick en tidig julklapp: på vårt flyg från LA till Philadelphia så åkte den här mannen (Kevin Eubanks från Jay Leno, för er som inte vet). Han åkte såklart 1:a klass, och såg faktiskt väldigt gammal ut i verkligheten. Mustaschen satt där den skulle också.

Stay tuned för mer kändisspaning från staterna.

J.

A Philadelphia Christmas

Nu sitter vi här på självaste julafton och hänger ut på Philadelphias flygplats. Vi har spenderat nästan tre timmar här och har sju kvar innan vårt flyg till Frankfurt avgår. Julafton på flygplatsen i Philly kanske låter helt ute, men tro't eller ej så har vi det väldigt mysigt. Vi började med frukost på en irländsk pub där dom hade julpyntat och spelade trevlig julmusik, och nu sitter vi och streamar A Nightmare Before Christmas. Fast Becca gav precis upp (som ni ser på bilden) och ligger nu och sover.

Hemma i Sverige sitter väl alla i skrivande stund och kollar på Kalle Anka (eller Anna?) och trycker i sig knäck. Men imorgon får vi också smaka på det svenska julfirandet! Can't wait.

Från oss två till er alla: en riktigt god jul!

J.

LAX, mitt andra hem.

Nu sitter vi här, omgång #2. Vi kom hit 6 timmar innan flyget skulle gå för att vara ute i riktigt god tid, men fick till vår stora förskräckelse reda på att vi inte alls var inbokade på flyget vi skulle ta. Vreden, paniken och känslorna svallade och man önskade sig en boxningsring, en karatedräkt och US Airways med bakbundna händer som motståndare. Kvinnan vi pratade med försvann en lång stund, men kom sen tillbaka med glädjebeskedet att hon bokat in oss på ett flyg som gick 25 minuter senare. Halleluja!

Så nu sitter vi här med kaffe från Starbucks i ena handen och en god bok i den andra. Gav även Becca sin första julklapp alldeles nyss. Av hennes reaktion att döma så blev hon väldigt glad, men man vet aldrig... kanske bara var ett spel för galleriet.

Nyss såg vi också Nathan från One Tree Hill gå förbi i en fräsig skinnjacka. Kändisar flyger också reguljärt, har vi nu lärt oss.

Håll tummarna för oss att allt går smidigt och smärtfritt från och med nu, så att vi får komma hem och mysa på juldagen!

Peace On Earth.

J.

Flying home for Christmas

Ja, då gör vi ett nytt försök då. Ikväll gör vi vår andra ansträngning för att ta oss hem till Sverige. Vi kommer som sagt inte hem på julafton (den får vi spendera på flygplatsen i Philadelphia) utan på juldagsmorgonen. Vi har gjort oss tillfreds med tanken och tycker nu nästan att det ska bli mysigt att få fira våran första julafton som gifta på en flygplats. Det blir något roligt att berätta för våra barn! Något jag inte ser fram emot dock, är den långa sammanlagda tiden vi är ute på vift: hela 36 timmar! Men vad gör man inte för att få komma hem och få träffa alla nära och kära.

Lägger upp en bild på pappa som läser julevangeliet förra året, för att komma i rätt mode.

Glömde berätta att vi åt julbord igår också. När vi kom hem från Big Bear dukade vi upp riktigt fint med köttbullar, sill, potatis, julknäcke, julmust, ägg och rödbetssallad som jag och Arvid galant knåpade ihop. Julmusiken strömmade ur högtalarna samtidigt som vi njöt av den svenska julmaten, skrattade hjärtligt och skålade i kall julmust. Det hade inte kunnat bli bättre.

Nu blir det lite film innan hustrun vaknar.

J.

Stora Björnen och snökedjor.

Igår var en grymt lyckad dag. Då vi blev strandsatta här i LA utan chans att komma till Sverige förrän på juldagen, så bestämde vi oss för att åka till Big Bear, ett stort bergsområde med skiresorter och nationalpark, som ligger ett par timmar från Hollywood. Vi tog glögg i termos, pepparkakor, kaffe och så tog vi med oss smågrabbarna Arvid och Adam och stack iväg i gryningen. När vi hade kört nästan ända upp på berget (6000 feet), och ignorerat dom skyltar vi såg där det stod att man var tvungen att ha snökedjor på däcken, så blev vi stoppade av en polis som sa att vi snällt fick vända om för att vi inte hade just snökedjor. Jahopp. Så det var bara att köra ända tillbaka ner till marknivå för att köpa kedjor och åka upp igen. Sen tog det upp emot en timme att montera på dom där konstigheterna, innan vi kunde köra upp till Big Bear Lake. Men vi ångrar ingenting. Det var så sjukt fint och mysigt att man nästan ville gråta. Vi åt lunch/middag på vinden i ett mysigt timrat hus och hann kasta lite snöbollar innan vi drog oss hemåt.

Grymt lyckat, och julstämningen är nu på topp!

J.

Nomadfrukost.

Då har man sovit i 13-14 timmar efter gårdagens galenskaper. Känner mig rätt utvilad och är glad över att vara ledig och i mitt eget hem, till skillnad från dom som varit på flygplatsen i två dygn eller sovit ett par timmar på något sunkigt hotellrum. Nu sitter jag och kollar på tv och väntar på att David Archuleta ska uppträda med en låt från hans julalbum. Jag skulle göra frukost till mig och Becca men kom till min förskräckelse på att allt var i diskmaskinen som var igång, så jag gick till back to basics och tog återanvända plastförpackningar som jag serverade gröt i. Resultat visas här till vänster. Nu ska Becca ut på stan och jag ska sitta i kalsonger i timtals och bara softa. Lite julmusik åker nog på också.

Lev väl, mina vänner!

J.

I'll be home for christmas. Eller?

Har haft en av de sjukaste dagarna i mitt liv. Sitter här helt trashad i soffan (ja, jag är tillbaka i Hollywood) och har sovit 30 minuter på 36 timmar. För att göra en lång historia kort så missade vi vårt flyg i morse, tillsammans med en bunt andra människor. Orsak: U.S Airways (vilka vi skulle flyga med). Vi hann hursomhelst checka in, ta oss igenom säkerhetskontrollerna och springa till vår gate, men när vi väl kom fram så hade dom stängt boardingdörrarna. Dom slutar tydligen boarda 10 minuter innan avgång och vi kom dit 9 minuter innan. Så dom vägrade helt enkelt öppna, trots att planet stod kvar, och vi fick höra att dom till råga på allt hade gett bort våra platser. Jahopp!

Sen har dagen bara varit uppochner med standby-platser som är rena skämt, inställda flyg, extremt otrevligt bemötande från flygbolagets anställde etc etc. Vi gav tillslut upp och åkte hem igen, och får tydligen nöja oss med att flyga hem på kvällen den 23:e och spendera julafton på flygplatsen i Philadelphia för att tillslut landa på svensk mark på juldagmorgonen. Inte ultimat, men tydligen det bästa dom har att erbjuda. Det lustiga med det hela är att vi hann checka in våra väskor, så alla våra ägodelar är på vift någonstans mellan två kontinenter. Yes!

Nu ska vi slockna framför tv:n och göra det bästa av situationen, vilket är att njuta. Det finns alltid tid och tillfälle till att njuta.

God jul!

J.

"LOS ANGELES - The blizzard-like storm that rocked the Mid-Atlantic and Northeast over the weekend had a domino effect on air travel that reached all the way to LAX, where at least 38 flights were canceled over the weekend.

LAX spokeswoman Nancy Castles indicated that most of the cancellations were a result of East Coast airports being snowed in. American Airlines canceled nine flights to New York’s JFK and two flights to Dulles near Washington, D.C., for example, and United Airlines officials reported 11 cancellations of flights to Baltimore, Dulles, Philadelphia and JFK."

Go shorty, it's your birthday.

Japp, då var man inne på ålderns höst. Ett steg närmare att få dra på sig träfracken, som det så fint heter. 24 bast har man hunnit bli.

Gårdagen var hur som helst en riktig fullträff. Till min stora glädje så har jag ju nu jullov och var därför ledig på självaste bemärkelsedagen. Becca smög in i gryningen med brickan med en våffeltårta och en kopp kaffe på. Det trevliga var att hon gav mig en riktig färgglad start på dagen med att tappa överdelen av tårtan på golvet och välta ut kaffekoppen, som tur var inte över mig. Efter ett gemensamt gott skratt körde hon en repris och kom in igen, 2.0. Den gången gick riktigt smooth. När det var dags för presentöppning höll jag på att svimma av, jag fick nämligen ett PS3!!! Helt oväntad, men underbar, present från min fru och hela min "svärfamilj". Och som grädde på moset så fick jag Fifa 10! Jag är fortfarande i total chock, och ser redan mig själv förfalla i soffan efter tusentals timmar av spelande, iförd ett svettigt linne med senapsfläckar på och med blåsor på tummarna. Lycka helt enkelt. Dagen innehöll julshopping i Hollywood, julshopping i Santa Monica, tv-spel och mys. Sen blev det middag på Saddle Ranch på Sunset Strip med min bedårande hustru och grabbarna grus. Sjukt gott var det. Efter det drog vi oss hem och kollade på Wild Hogs innan grabbarna drog hemåt i natten. Sammanfattning: grym födelsedag! Åldersnojan glömdes bort i alla trevligheter, och idag vaknade jag upp som en äldre, klokare och häftigare man (på grund av att jag har ett PS3 alltså). Tack så hjärtligt till alla inblandade!

Kärlek.

J.

California Screamin'

Igår kväll tog vi en sväng förbi Disneyland, vilket var trevligt som vanligt. Åkte California Screamin', vilket är en upplevelse bara det. Vi käkade lite mat, åkte några till karuseller, kollade på det storslagna fyrverkeriet som dom kör till julmusik (Becca började gråta) och sen åkte vi hem. Nice.

Hann även med att åka ner till Melrose med Adam och Arvid där vi alla satte oss på rad för att slipa våra frisyrer lite. Riktigt duktiga frisörer faktiskt, plus att det bara kostade 23 dollar. Bild kommer, om ni har tur.

Får be om ursäkt för bilden här bredvid också, men hade ingen bättre.

J.

Lätt en av tidernas bästa filmer.

Har precis kollat klart på The Elf med Will Ferell, och den är ju så sjukt bra! Lätt en av dom bästa julfilmer som gjorts. Och ingen annan än Will Farell, vilken råkar vara en av mina favoritskådisar, hade kunnat gjort rollen som den vilsne elfen bättre. Helt genial. Och ja, jag kan väl erkänna då: jag blev helt tårögd i slutet av filmen när han räddar julen och alla börjar sjunga "Santa Claus is coming to town".

Nu ska jag njuta av min första helt lediga dag samt ladda upp inför morgondagens födelsedag.

Yes.

J.

Ljuva frihet! Och John Mayer.

Nu är det gjort: imorse så hade jag mitt sista prov för i år! Det var Keyboard som stod på schemat, och det gick förvånansvärt bra med undantag för en liten miss på ett halvt tonsteg i början. Men det hade hon överseende med och jag fick börja om.

Hur som helst så är jag bara glad att det är över, då den senaste veckan har varit helt sjuk.

Igår var jag på John Mayer med Arvid, Adam, Micke, en amerikan och en dansk (lät som en Bellmanhistoria nästan). Det var grymt, men jag gick tidigare för att jag var så in i bomben trött.

Nu ska jag svepa en kaffe och sen hämta grabbarna. Vi ska nämligen ner till Melrose i samlad trupp för att putsa våra lurviga huvudbonader till frisyrer, och även kanske inhandla något litet klädesplagg.

Efter det blir det Disneyland med min egen Mimmi Pigg.

Njut av livet!

J.

Men huuur gott ser inte det här ut då???

Jag kan möjligen ha den största rödbetssallad- och köttbullscravingen som någonsin existerat just nu.

Ge mig!

Finals.

Idag har vart en lååång dag. Det började med final i Sightsinging imorse, och för er som inte vet så kan jag tala om att rösten inte mår helt prima i gryningen. Speciellt inte när du har varit vaken sent kvällen innan för att panikplugga, eftersom du hastigt insett att du har skjutit studierna framför dig alldeles för länge. Hur som helst så gick det väl helt okej. Tröttheten gjorde mig extra nervös, så jag missade lite här och där, men hoppas ändå på det bästa. Efter det avklarades Vocal Technique, vilket var busenkelt. Var över med en vissling.

Nu sitter jag här med ett näsplåster för att fräscha upp mig lite och ska snart hoppa i säng, för imorgon upprepas vansinnet. Då är det Harmony & Theory, Eartraining och flumkursen The Art Of Preparation som ska få sig ett par kängor.

Om ni under över bilden så är den tvetydig: 1. jag gillar älgar och 2. Harmony & Theory får mig att se lika fläng ut som den här hårige snubben.

God natt.

J.

Luciafirande/glöggfest.

Idag är det Lucia här i Hollywood. Morgonen startade med att jag tog på mig Beccas rosaskimrande tomteluva från Victoria's Secret, micrade ett par lussebullar och lussade för min kvinna som hade försovit sitt inplanerade lussande för mig. Jag sjöng "Natten Går Tunga Fjät" med halvt bortglömd text och skrovlig morgonröst, men gjorde ändå succé.

Efter en lång morgon i soffan drog vi till IKEA för att äta köttbullar och köpa pepparkakor inför kvällens glöggfest. Där stötte vi på massa svenskar, lustigt nog.

Nu har dom sista gästerna precis lämnat mig och min hustru till vårt öde efter en grymt trevlig kväll fylld av glögg, pepparkakor, candycanes och umgänge. Vi fick pepptalka Adam, Arvid och grabbarna som har hemlängtan, med det klassika "det blir vad man gör det till"-snacket. Och det är en av dom största existerande sanningarna har jag kommit på: vistelsen här, och livet överlag, blir vad man gör det till. Inget snack om saken, så är det bara.

Nu måste jag plugga lite, för imorgon börjar finalsveckan. Hjälp.

God natt, och glad Lucia!

J.

Kyle Night.

Tänkte ta tillfället i akt och promota min klasskompis Kyle Night, en kanadensare som har gått ett tag på MI och kan möjligen vara en av dom mest talangfulla människor jag har träffat. Jag la ju upp ett klipp med honom från House Of Blues, men det var rätt låg kvalité på den inspelningen. Därför hänvisar jag nu till hans Myspace:

http://www.myspace.com/kylenightmusic

Han kommer bli stor. Remember where you heard it first.

Nu ska vi skjutsa svenska pojken till flygplatsen.

Tja!

J.

Glömde

Glömde berätta om vårt showcase i låtskrivarkursen i onsdags. Vi hade ju som sagt en snubbe från Warner Chappell där för att lyssna på våra låtar och ge oss kritik. Vi var åtta stycken och alla fick köra två låtar var. När jag hade kört mina så berättade Anika, vår lärare, för snubben att engelska inte var mitt förstaspråk och han blev tydligen chockad. Han tyckte att jag hade ett riktigt djup i mina texter och det var bra låtar. Anika har tidigare sagt till mig ett antal gånger att jag är en "amazing lyricist", vilket jag tycker är lite att ta i men ändå. Glad blir man ju.

När vi ändå är inne på låtskrivarspåret så träffade jag Allan Rich igår igen. Jag hade en kvart inbokad, men det slutade med att vi satt 1,5 timme och jag kom en halvtimme försent till min lektion. Vi jobbade på låten vi jobbade med sist, och kom sakta men säkert framåt. Han tyckte att låten, när jag kom in med den först, textmässigt inte berättade en tydlig historia, vilket han hade någorlunda rätt i. Den låten skrev jag för ganska längesedan och stressade fram texten för att jag skulle spela in den för att skicka med min MI-ansökan. Så han gav mig massa tips och vi provade oss fram en hel del, tills vi inte orkade mer. Då bad han mig spela en ny låt och jag rev av Died In Your Goodbye, och han älskade den. Han sa att den verkligen visade på vilken talang jag hade och att jag borde spela in den. Så det var också något att vara glad över.

Det känns som att jag bara sitter och skryter här, men det är inte meningen. Jag blir bara glad när roliga saker händer här borta, och vill dela med mig. Ni får gärna säga till mig på skarpen om det är för skrytigt här på bloggen, så tonar jag ner det.

Ha en fantastisk helg, mina damer och herrar.

J.

What's Left of Me.

Fredag! Och sista lektionen för i år. Vi har dock finals nästa vecka, men inga vanliga lektioner och jag tror torsdag och fredag blir lediga.

Igår hade vi vår sista Artist Showcase Performance och jag körde What's Left of Me av allas vår favvo Nick Lachey. Till saken hörde att jag kom på sent kvällen innan att jag var tvungen att göra ett uppträdande till, som till råga på allt skulle vara med ackompanjatör. Jag fick runt vargtimmen hekta till biblioteket och leta sångböcker som hade låtar jag redan kan utantill, då det inte fans någon tid att öva. Jag hittade till slut en bok med ovan nämnda låt, men till min fasa gick den alldeles för högt. Jag behövde sänka hela låten från F till C, vilket jag inte kan skriva ut själv då noter fortfarande är något utav ett mysterium för mig. Jag jagade pianister runt skolan som en galning igår innan lektionen, men ingen hade tid att hjälpa mig . Så jag fick helt enkelt gå till lektionen och hoppas på att dagens pianist skulle vara Mozart i egen hög person, och så rätt jag hade. Jag frågade om det ens var möjligt att sänka den på plats, trots att han aldrig ens hade hört låten. Han kliade sig på hakan i 2 sekunder och sa sen: "Game on." Det var bara att köra, och han var hur grym som helst. Jag var lite nervös i och med att varken jag eller han hade övat, men det gick rätt hyfsat tyckte jag. Min lärare var dock lyrisk och tyckte att det var mitt absolut bästa framträdande på hela terminen. Jag fick ett väldigt högt betyg, och var därmed nöjd. Efter lektionen tog hon med hela klassen till ett fotobås där vi försökte klämma in oss och ta klassfoto (gick sisådär... men mitt ögonbryn kom med i alla fall), och sen gick vi vidare till en pizzeria där hon bjöd alla på pizza. Trevligt var vad det var.

Nu ska jag hoppa in i duschen och duscha av what's left of me.

J.

Galet höga betyg och sliskig julsång.

Idag var det sista Coffee House för den här terminen, och den firades ut med julsånger. Jag körde som sagt en gammal 'N Sync-klassiker, och det gick helt okej tyckte jag. Jag hade blivit tillsagd att fixa ett axelband till min gitarr och stå upp den här gången för att läraren tyckte att det skulle hjälpa mig att få mer känsla i framträdandet. Så jag lydde order och sprang och köpte ett band 5 minuter innan jag skulle gå på. Grejen är att jag aldrig har spelat stående och hann liksom inte öva, men det var bara att köra. Konstigt nog så kändes det väldigt annorlunda att spela stående, så jag var mest fokuserad på det obekväma gitarrspelandet och tyckte därför att framträdandet var sådär. Men så hände något märkligt: jag fick 100 i betyg (max alltså), vilket aldrig har hänt! Chock. Men kul. Eller så var han bara snäll för att det var jul...

Körde även Painfully Aware på Artist Showcase Performance, och fick det bästa betyget jag fått där hittills. Rätt lyckad dag, trots att det inte kändes så jättebra.

I Coffee House bjöds det även på godis, popcorn och allsång för att det var avslutning. Här kommer ett klipp från allsången där ni hör min oslipade, bröliga stämma klämma i bakom kameran, men det får ni helt enkelt ta.

God natt.

J.

Kylan.

Kylan har intagit Kalifornien. I morse var det cirka 5 plusgrader när jag gick till skolan, vilket man inte är van vid här borta. Man har nästan glömt bort hur det är att frysa. Men det är samtidigt lite mysigt att få känna på lite klassisk "svensk" köld.

Ikväll så är det holiday theme på Coffee House, så jag sitter här vid köksbordet och repar "The Only Gift" av grabbarna i 'N Sync. Ska bli spännande att se hur det går att köra den akustiskt.

Tidig morgon på Harmony & Theory-lektion.

J.

Holidayparty @ House Of Blues!

Ja, ännu en helg har passerat. Fredagen bjöd på kultur, då jag och Becca var på LACMA, ett stort konstmuseum i Beverly Hills. Becca skulle spana in lite konst för ett skolarbete, så jag tog på mig min finaste gå bort-kavaj och hakade på. Kultur. Sen slocknade vi i soffan framför Ett Päron Till Farsa Firar Jul. På lördagen hade jag, frugan och dom påhälsande boysen en riktigt stekig dag i O.C. Det blev mat på Ruby's och strandpromenad i Laguna Beach, julmöte i Saddleback Church, en bira på ett grymt mysigt hak i Newport där vi mötte upp Lisa och Greg som var där för att fira en kompis som fyllde år, middag på Cheescake Factory på Fashion Island (som vi blev bjudna på, för att vi firade 6 månader som gifta, I guess. Otroligt stort tack till Jonte och Micke!!) för att sedan avsluta med att vandra omkring på mysiga Balboa Island för att spana in alla dyra hus med deras nästintill overkliga juldekorationer. Riktigt nice var det.

Igår så åkte grabbarna för att kolla på Benny Hin i Long Beach, medan jag och Becca drog på MI's holidayparty som dom hade på House Of Blues. Det var gratis mat, trevligt umgänge och miljontals band som spelade, som enbart bestod av elever och lärare från skolan. Det var några guldkorn, som t.ex en svart kille som lät som John Legend som Becca blev helt förälskad i, och Kyle som går i min låtskrivarkurs. Men sen var det mycket, mycket, mycket mustig rock och sådan musik som man blir mörkrädd av att lyssna på. Sådan musik som man inte hör några melodier i och där det låter som att sångaren är orchernas krigsherre i Sagan Om ringen. Det blev lite för mycket påfrestning för hjärtat och framförallt öronen, så vi drog någon timme innan det slutade. Men vi hade grymt trevligt!

Lägger upp en film på Kyle, som jag nämnde här ovanför. En kanadensare som har gudabenådad röst och är en låtskrivare av rang. Starkt jobbat, brorsan!

Nu börjar det bli dags att ge sig ut och trotsa "stormen", vilket innebär en svensk regnig dag, som har lamslagit LA.

Må väl!

J.

Live To Win!

Ligger här i sängen och hör min sovande hustrus harmoniska flåsande, samtidigt som jag ligger och drömmer om stora saker som komma skall. Jag känner mig som en sovande björn (en vänlig men inspirerad björn) som har väckts upp efter en lång tid i ide och som har hittat den ultimata bikupan med honung som ska ge honom den energi som krävs för att leva sitt liv precis så som en björns liv ska levas. Riktigt dålig liknelse by the way... Bikupan kom hur som helst den här gången i form av Andreas Carlssons bok "Live To Win" - kanske det mest inspirerande jag någonsin har snubblat över. Andreas har varit en slags idol för mig i många år, i sällskap med Max Martin, Jörgen Elofsson och många fler, det vill säga musikskapare med skills som man bara kan drömma om att själv få besitta en dag. Jag har nu sträckläst Live To Win och är helt lyrisk. Vilket liv han har levt! Och han är ändå bara 36 år. När han var i min ålder så höll han och hans gäng på Cheiron hela musikvärlden i deras händer - I MIN ÅLDER! Jag är ju bara pojkspolingen, men efter att ha läst den här boken så känner jag hur tiden rinner iväg och jag inser hur mycket man egentligen skulle kunna ha åstadkommit fram till nu om man hade legat i. Jag ångrar starkt att jag inte tog tag i mitt musikintresse på allvar redan som liten, utan gömde det i någon liten vrå längst därinne. Nu när jag tänker tillbaka så har musik betytt allt för mig ända sedan jag var tio år och lärde mig några ackord på gitarren. Jag har alltid sjungit och började skriva texter i smyg runt den tiden också. Under åren har dock min artistiska ådra tagit form genom allt möjligt såsom målning, rap och breakdance etc. Men det är först nu, och sedan kanske 1,5 år tillbaka, som jag har förstått vad jag verkligen vill, och det är endast att skapa musik. Det är verkligen det enda jag vill. Och som Andreas Carlsson brukar säga: if you can dream it, you can be it. Jag tror det ligger mycket sanning i det. Det är liksom bara att köra, det finns ingen tid att förlora.

Nu ska jag möta dagen och omfamna livet på nytt. Jag ska live to win.

Björnen är vaken.

J.

Stående ovationer och hårdkokt man i hatt.

Igår var en ganska bra dag för min självkänsla, som inte har varit helt på topp de gånger jag har varit tvungen att sjunga och spela inför publik. Allt eftersom tiden har gått här i Hollywood så har jag insett mer och mer att det finns en anledning till att jag vill bli just låtskrivare och inte artist - jag trivs inte på scen. Jag gillar inte att bli bedömd, jag blir sjukligt nervös, jag tycker inte om att höra min egen röst i mikrofon osv. Jag trivs däremot grymt bra bakom lyckta dörrar där det enda som betyder något är hur bra låtar jag kan knåpa ihop.

Men hur som helst så fick sig artisten Johan ett litet uppsving igår. Jag skulle uppträda två gånger igår - en gång på Artist Showcase Performance och en gång på LPW (Coffee House). Coffee House har jag börjat blivit något sånär bekant med, i och med att jag har spelat där nästan 8 veckor i rad, plus att där kan jag gömma mig bakom min gitarr. Men Artist Showcase Performance är en lektion där jag har skjutit alla obligatoriska uppträdanden framför mig, bara för att det känns så onaturligt att stå där ensam med en mikrofon i handen. Och där bedöms allt - sångteknik, kommunikation, kroppsspråk... allt! Men för ett par veckor sedan så berättade våran lärare att man kunde få uppträda med eget instrument om man körde en "audition" för henne och visade att man behärskade att sjunga och spela bra. Jag gick dit igår och blev okej:ad, vilket kändes bra, för då kunde jag äntligen kunna gömma mig bakom min gitarr även där. Lektionen kom och jag rev av en relativt ny låt som heter Died In Your Goodbye (deprimerande låtar, jag vet) och det kändes helt okej, men inte jättebra. Men efter uppträdandet så fick jag det högsta betyget jag fått hittills i den kursen och jag fick sedan höra av två olika tjejer att jag nästan hade fått dom att gråta! Jag tolkade det som en komplimang och gick tillbaka till skolan för att köra Coffee House. Där körde jag en av mina gamla klassiker som heter Nothing Left To Lose (den som Allan Rich hjälper mig med att skriva om) och fick även där det högsta betyget hittills! Läraren som gav mig betyget är riktigt hårdkokt och det är svårt att få bra betyg av honom, så jag var nöjd. Och det känns faktiskt väldigt skönt. Det känns som att jag har fått lite utav den bekräftelse jag behövt för att kunna komma ut ur mitt skal lite mer.

Det här blev långt såg jag nu... men man lever bara en gång, som de gamla grekerna sa!

Lägger upp ett till klipp på mig själv, med ovan nämnda framträdande från Artist Showcase Performance igår. Att jag ser ut att sväva i luften i sidled (vilket vore häftigt om jag kunde) får skyllas på min polare Taps som inte riktigt var vän med min telefonkamera.

Och tack för alla uppmuntrande kommentarer förresten! Till Prince-Jay: det är självklart att du får rappa på någon låt, jag trodde aldrig att du skulle fråga.

J.

Som sagt så är det ju tänkt att jag ska börja lägga upp lite små videoklipp från skolan här på bloggen, och idag får det bli ett litet framträdande av ingen mindre än undertecknad. Klippet är från Coffee House för två veckor sedan där jag kör mitt egna alster Painfully Aware. Nerverna sitter där dom brukar och därför är det lite svajigt här och där, men det får ni tåla. Ruttna tomater eller väldoftande rosor - jag välkomnar all kritik med ett leende på läpparna.

J.